Vad hände med Svängis & Co (och danskarna) vid målet på Avus 1936

Vad hände med Svängis & Co (och danskarna) vid målet på Avus 1936



– av Tommy Wahlsten, Sveriges Olympiahistorikers Förening.



När jag gick igenom Sveriges tidigare bedrifter inom OS-cyklingen fann jag att
1936 var det OS som Sverige för första gången misslyckades i lagtävlingen – en lagtävling där man summerade de tre bästa tiderna i landsvägsloppet för respektive land - och undrade då vad som hade hänt.



Med hjälp av SOK:s hemsida hittade jag snabbt de svenska deltagarna, Berndt Carlsson, Ingvar Ericsson, Sven ”Svängis” Johansson och Arne Berg, och uppgiften om att samtliga utom Berg  brutit loppet (utgått landsväg individuellt) samt att Berg cyklat i mål på 16:e plats.  I boken ”Sverige och OS” som kom ut 1987 i samband med SOK:s 75- årsjubileum finns samma uppgifter. Noterade då att alla utom ”Svängis” har noteringen ”utg. landsväg lag” och det väckte då mitt intresse att ta reda på varför och vad som egentligen hänt de svenske.



I boken Olympiaden 1936 av Mr. Jones (David Jonasson) utgiven 1936 av Åhlén & Åkelunds förlag hittar jag på sidan 77 följande:



”Cykeltävlingen på landsväg 100 km gick med start och mål på Avus (*1+2) måndagen den 10 augusti i vackert väder och inför en publik på cirka 5000 personer. Omkring 100 ryttare från 27 länder ställde upp. Ett 70-tal gingo i mål. Hela tävlingen blev ett fiasko på grund av gemensamma starten. På den lätta banan utan några backar alls att tala om kunde fältet inte skilja sig åt. Vid insvängningen till Avus, alltså före spurtuppgörelsen, lågo 45 man i klunga ! Nå spurten avlöpte utan några större dödsfall men det var ingalunda internationella förbundets förtjänst utan en ren slump. Holländaren Vethaak störtade något 20-tal meter från målet och drog med sig en massa ryttare, men de flesta klarade sig så att de kunde ta sina cykellik i handen och marschera över linjen.



Svenskarnas öden? 70 km från mål hade Carlsson, en av våra starkaste, oturen att punktera. Därmed var hans dag förstörd. Sven Johansson, som vi haft stora hemliga förhoppningar på, åkte genast efter starten ned med sadeln till ramen; efter 30 km punkterade han bakringen men vågade inte stanna och lägga om utan körde på fälgen till Avus. När då också framringen hoppade av, måste han ge sig. Han var vårt speciella spurtfenomen och i en form som aldrig (förr). Berg och Ericsson lågo med i tätklungan vid målet. Berg kom över linjen två sekunder (tre sekunder enligt resultatlistan - min anm.) efter segraren, noterad som nr 16 bland 22 andra !, och Ericsson var med i klungan som körde omkull. Lyckligtvis skadade han sig inte utan kunde bära ”hojen” över mållinjen.”



På en bild på samma sida kan man se målgången med segrande fransmannen Charpentier vars tid var 2.33.05,0. Bilden visar också nästan alla de 45 som var med i tätklungan även om hälften är skymda. Eftersom 15 + 22 = 37 har fått tider noterade så borde det varit åtta som var med i vurpan och även flera av dem syns på bilden.



Sven Lindhagens bok ”Olympiaboken”, utgiven på Tidens förlag 1961, har på sidan 185 följande om cykeltävlingen:



”På 16:e plats sattes 22 man, vars placeringar ej gick att utskilja, bland dem Berg. Därpå följde – utan noterade platssiffror – 62 man, bl.a. Carlsson, Ericsson och Johansson. Och när det gäller lagtävlingen finns noteringen – 22 fullföljande lag : 1. Frankrike 7.39.16,2  2. Schweiz 7.39.20,4  3. Belgien 7.39.21.0  4. Italien (7.39.22,0)  5. Österrike (7.39.24,0). – Vem som blev sexa kunde ej utrönas. Sverige och Danmark blev oplacerade.”



Sport Reference har en hemsida med data från organisationen OlyMADMen , som leds av kända OS-historiker som Arild Gjerde, Jeroen Heijmans, Bill Mallon, and Hilary Evans och med bl.a. Carl-Johan Johansson som medlem, där man kan läsa följande:



”German officials had trouble placing the remaining cyclists, and a large group of cyclists was placed in 16th position” samt om lagtävlingen “The race was ridden as a mass start for the first time in Olympic history. The course was too easy to break apart the peleton, and consequently, only eight seconds separated the five teams that had three riders to finish the race. French riders finished 1st, 2nd, and =4th in the individual race, giving them a 4.2 second margin for the gold medal over Switzerland. Only five teams were actually placed, because not all individual times could be recorded due to the large pack at the finish, and the timekeeping system failed.”



På samma sida finns också noteringen AC (also completed) på de tre svenskarna Carlsson, Ericsson och Johansson. I Idrottsbladet, som kom ut dagligen under OS, står det dagen efter loppet dock att Svängis Johansson (*3) tvingades bryta men att de övriga svenskarna kom i mål.
De 62 som Lindhagen nämner att de tog sig i mål finns alla noterade som AC men det är nog så att de 62 , tillsammans med de 37 som noterats med tider, är namnen på de startande, 97 st, vilket stämmer bra med Mr Jones uppgift ovan om ca 100 startande. Det borde ha varit fler än Svängis som bröt loppet – hur många verkar dock svårt att få reda på.



Av det jag sammantaget läst i nämnda källor blir mina slutsatser följande:



1. Berg, Ericsson och Carlsson tog sig i mål med Berg på 16:e plats.
Ingvar Ericsson borde få placeringen delad 38:e plats ihop med de andra som vurpade så nära mållinjen. Berndt Carlsson i bästa fall på 46:e plats. Hur många av de 97 startande som tvingades
bryta,  utöver ”Svängis”,  är fortfarande oklart.


2. Svenska laget tog sig också i mål men placeringen är inte känd. Kan som bäst ha varit 6:a av 22 möjliga lag i mål. I laget ingick nämnda Berg, Ericsson och Carlsson.


3. Avus var ingen ort som jag trodde först och loppet sågs av betydligt fler än de 5000 som uppgavs i nämnda bok från 1936. Uppgiften avser nog de som fick plats på och vid läktaren vid målet.





Hur gick det då för våra vänner från Danmark?



Jo, Frode Sörensen trampade in på 12:e plats endast två sekunder efter segrande Robert Charpentier från Frankrike. Arne "Kohave" Petersen var med i samma klunga som svensken Arne Berg och fick därmed noteringen delad 16:e  plats med en sekund sämre tid än Frode. Knud Jacobsen och Tage Möller står båda noterade som AC på ovan nämnda internetsida men den var ju inte helt att lita på när det gällde Svängis. När det gäller lagtävlingen så var Danmark jämte Jugoslavien de enda två nationer, utöver de fem som fick lagtider, som hade två man bland de 37 bästa. Om någon av Jacobsen och Möller var med i 45-mannaklungan in på AVUS men drogs med i fallet när holländaren Vethaak vurpade så hade det funnits goda möjligheter att just Danmark hade fått 6:e platsen i lag om nu arrangörerna inte hade misslyckats så totalt med resultatnoteringen på cyklisterna efter de 37 första.



I den nyligen införskaffade Olympiadebogen , De olympiske Lege 1896-1948, av P.Chr.Andersen och Vagn Hansen och utgiven på Samlarens Forlag i Köbenhavn 1948, kan man dock läsa följande: Knud Jacobsen naaede icke ind blandt de 45 förste, Tage Möller styrtede. Löbet blev i kraft av den samlede start en karikatur paa en olympisk konkurrence med en maengd fald. I holdkonkurrencen kom Danmark ogsaa ind men da tidtagningen var brudt sammen kunde der icke oppgives tid.16 andre nationer delte samme skaepne.



Intressant att läsa var den samstämmiga uppgiften om att det var 45 som var med i klungan in på upploppet. Vilka de sex – utöver Veethak och Ingvar Eriksson - var som inte fick någon tid noterad p.g.a. vurpan på upploppet strax  innan mål  finns dock inte att hitta och ej  heller varför författarna konstaterar att Knud inte fanns med bland de 45 främsta. Här fordras eftersökningar i ytterligare källor som danska dagstidningar eller uppgifter hos Knuds släktingar. Om någon läsare av dessa rader har information att förmedla så kontakta gärna ”Cykelsiderne” via denna sida.



En kuriosanotering fanns med i boken – den enda anmälde deltagaren från Norge, Leif Ekaas, kom för sent till start och blev ”udelukket”.



--------------------------
Fotnoter:



(*1) Start och mål för cykeltävlingarna var AVUS Nordschleife. Cykeltävlingarna gick via AVUS Südschleife till Schildhorn, Heerstrasse, Staaken, Dallgow, Döberitz, Olympiabyn (Olympisches Dorf), Priort, Kartzow, Fahrland, Krampnitz, Gross-Glienicke, Karolinenhöhe, Heerstrasse och Schildhorn tillbaka till Südschleife. (källa:Wikipedia)



(*2  AVUS, en förkortning av Automobil-Verkehrs- und Übungs-Straße, började planeras 1907 av Automobilclub von Deutschland (AvD) som en motorsportbana och som testbana för fordonsindustrin genom Grunewaldskogen. Byggandet av AVUS påbörjades 1913, men på grund av första världskriget försenades bygget och banan blev klar först 1921. Under kriget arbetade ryska krigsfångar med byggandet av AVUS.

Själva raksträckan byggdes redan från början med två parallella körbanor precis så som man bygger motorvägar. Det enda som skiljde var att det i ändarna var två kurvor som fungerade som vändslingor. Detta var ändå den första väg som byggdes som hade principen som skulle gälla för kommande motorvägar.
Från början var AVUS enbart en racerbana. Almmänheten kunde betala för att köra racing, om banan var ledig. Från och med 1930-talet byggdes det motorvägar i stor omfattning i Tyskland och man hade använt AVUS som förebild. När man började bygga ett motorvägsnät runt Berlin så blev även AVUS integrerad i detta motorvägsnät. På racerbanans början och slut byggdes anslutningar till de vanliga motorvägarna genom att trafiken leddes förbi vändslingorna. Detta gjorde att banan kunde fungera både som motorväg och som racerbana. I normala fall leddes trafiken förbi vändslingorna. När den sedan skulle användas som racerbana stängdes vägen av för allmän trafik och istället användes då vändslingorna.

AVUS var fram till 1998 en racerbana belägen i stadsdelen Charlottenburg i västra Berlin. Banan var en kombinerad racerbana och motorväg. Racerbanan bestod av två 9 km långa raksträckor (som också utgjorde en motorväg) och två kurvor, Südkurve och Nordkurve. Bilvägen AVUS heter idag A115 och har även europavägnummer E51. Många gånger nämns AVUS som världens allra första motorväg.
(Källa:Wikipedia)



(*3) Sven ”Svängis” Johansson (1914-1982) gav 1957 ut sin memoarbok Hjulminnen på Albert Bonniers förlag. ”Spökskrivare” var sportjournalisten Ola Hellstrand (1916-2005) från Örebro Dagblad. Svängis bodde vid denna tid i Örebro och han tävlade för Örebro VK och Bofors CK under åren 1952-57.  I boken står det att läsa om dramatiken i OS-loppet för att avslutas med ”Jag slängde ut cykeln på ett gärde och satte mig efter vägen och grät”.  I boken finns citerat vad signaturen Micke (Ivan Michal, 1898-1965) skaldade i Idrottsbladet 1936 och hans tio verser är väl värda att återges även här:



Sven Johansson starta’ i 10-milsloppet,

till honom stod ivrigt det blågula hoppet.

Han hoppades själv på sin cykelmaskin,

som glänste så nytrimmad, putsad och fin.



Men hoppet sjönk genast ett par decimeter,

ty sadeln sjönk ned, så hans extremiteter,

med vilka han trampade hojen sin hän,

lät huvudet sitta emellan hans knän.



Han muttrade något om ”baskade mutter”,

för övrigt han var ej det minsta butter.

Han trampade gladligt på Avus cement

precis som om inte ett dugg hade hänt.



Så plötsligt gick luften ur bakringen hanses,

hos andra en sån sak som avhoppsskäl anses.

Men Sven bara trampade mil efter mil

och härligt att se var förvisso hans stil.



Men oturen följde vår landsman på vägen

dock utan att han blev det minsta förlägen.

Hans hoj gick i småsmulor, bit efter bit,

det ökade bara hans tramparaptit.



Där avvek en eker, där lossnade bromsen,

och ringklockan var väl den nästa som kom sen.

Bagagehållar’n hade han inte satt på

men hur det var – den föll av ändå.



Vid fem mil sin inlämning anmälde styret,

det sa att det tröttnat på äventyret.

Men Sväng-Johan fortsatte ändå sin tramp,

ja, fort for han inte, men kamp är kamp.



Tja, oturen hade på dörren gläntat,

att framgaffeln gick var ju närapå väntat.

Nu åkte vår hjälte på bakhjulet blott.

Vem bryr sig om småsaker när man har brått?



Vid sju mil förlorades ena pedalen,

Sven trampa’ på en, den var inte så galen.

Vid åtta mil bortflög hans bakhjulsnav,

men tror ni för den skull att Svenne steg av?



Han fortsatte trampet att hjula och hjula,

till slut fanns blott kvar en kullagerkula.

På den for han fram som en svettig jehu,

och har han ej slutat så far han ännu.




Författare til artikln: Tommy Wahlsten,
Sveriges Olympiahistorikers Förening.



Artikln är publicerad i SOF-Bulletin nr. 3 - 2008.


Afsnittet om danske ryttere på AVUS i 1936
har Tommy Wahlsten skrevet alene til
Cykelsiderne, som takker herfor!

Misschien ook interessant: